Upploppen i påsk blev en tydlig uppvisning i att maktbalansen i Sverige kraftigt förflyttats till de kriminellas fördel. Rikspolischefen skrädde inte orden efteråt. Det som utspelade sig var mordförsök på poliser, som var planerade och organiserade. Över hundra poliser, jag säger det igen, över hundra poliser blev skadade rent fysiskt, men härtill måste också läggas den enorma psykiska press som över tid kommer att visa sig. Pratar vi allmän egendom, som känns sekundärt i detta läge, men som också visar omfattningen av attackerna mot samhället, sattes polisbilar i brand efter att de tömts på utrustning. En skola sattes i brand och ett polisfordon stals för att sedan köras runt med i området.
Detta var alltså inget annat än en ren maktdemonstration om vem som bestämmer i området. Dock är detta inget nytt. Poliser som arbetar i yttre tjänst har i många år berättat om hot och kränkningar som blivit allt grövre. De kriminella arbetar med förtäckta hot, genom att fråga om hur barnen mår, om bilen, huset eller hur sambon. En situation som i vilken annan yrkeskår som helst fått fack och arbetsgivare att agera. Men poliserna har bara mötts av tystnad från sina högsta chefer, det vill säga politikerna. Allt för att inte visa hur illa ställt det är i delar av landet.
Med detta som bakgrund borde det vara en enhällig politikerkår med statsminister och justitieministern i spetsen, från höger till vänster, som säger unisont att ”enade står vi bakom poliserna fullt ut”. Den yrkeskår som i yttersta ledet skall säkerställa lag och ordning och hålla grundlagen om yttrandefriheten som en lysande stjärna. Men i stället har vi en debatt om när polisen får använda sitt tjänstevapen, och om hur vi inte skulle vara en rättsstat om polisen måste skadeskjuta de som försöker mörda dem! Att vi kanske till och med borde tulla på yttrandefriheten?!? Yttranden från naiva svenska politiker som sitter hemma i soffan, som aldrig varit i närheten av det som poliser, räddningstjänst och ambulanspersonal dagligen möter. Men snacka går ju.
Justitieminister Morgan Johansson borde i detta läge kliva fram och oreserverat ge sitt stöd till de som försvarar demokratin. Men det sker inte. I stället anklagar han Ebba Bush för att vilja se en massaker, när hon deklarerar att hon hellre sett skadade stenkastare i stället för skadade poliser. Ett helt sunt antagande i en rättsstat. Mig veterligen har inte en enda polis fått instruktionen att använda sitt tjänstevapen för att i första hand döda.
Jag har fått vittnesmål från flera poliser bara denna vecka. De säger att det som nu sker är att poliskårens anställda, fler än förut, kommer att gå till jobbet med en tanke gnagandes på om de verkligen skall fortsätta med det yrke som de en gång känt stor lust och glädje i. ”Man får inte gehör vare sig inom polisorganisationen eller från politiken”. Detta betyder att Sverige inom kort har stora grundläggande problem. Där upploppen i påsk bara var en försmak om vad som komma skall.
Sveriges justitieminister Morgan, borde be Magdalena Andersson att utse en ny justitieminister som förstår sitt uppdrag. Och inte minst borde Sveriges alla politiker, lokala, regionala och på riksnivå, få en kurs i våra grundlagar och varför vi har dem.
Sverige är en rättsstat och vi har fortfarande yttrandefrihet. Ryssland är ingen rättsstat och har inte yttrandefrihet.
Trevlig Söndag!
Peter Eriksson
Moderaterna i Trollhättan
