När jag idag läste att Polisen avslår Paludans ansökan om att hålla en allmän sammankomst i Trollhättan blev jag först lättad. Lättade över att inga fler poliser skall behöva komma till skada, eller att Trollhätteborna skall få sin egendom förstörd.
Men direkt efter att den känslan av lättnad lagt sig infann sig en annan känsla. En känsla av förtvivlan och sorg. Och ilska.
Har vi verkligen kommit till en punkt i Sverige där vi börjar tumma på en av våra mest grundläggande rättigheter. Yttrandefriheten? Det som lägger grunden för varje demokratiskt samhälle.
Är det verkligen så att vi låter religiöst kränkta människor diktera villkoren för vad vi får och inte får göra?
Vad vi får tycka och uttryck?
Jag blir faktiskt lite lätt illamående när jag tänker på det.
Missförstå mig inte, jag tycker Paludan, och hans agerande, är direkt korkat om jag ska vara ärlig, men så vitt jag vet är det inte olagligt att var korkad. Och hur mycket jag än ogillar hans agerande så är det faktiskt tillåtet att hålla en allmän sammankomst och uttrycka sina åsikter i Sverige.
Härom dagen läste jag en artikel i tidningen gällande att Paludan påannonserat att han skulle lämna in en ansökan om att hålla ett allmänt möte i Trollhättan.
Det var en man från en Islamsk förening i Trollhättan som uttalade sig i artikeln.
Jag reagerade även då kraftigt på vad han sa. Reportern ställde frågan:
”- Varför väcker det här så mycket känslor?”
Representanten från föreningen svarade: ”- Om jag ska välja mellan mitt land, min mamma eller koranen, så skulle jag välja koranen. Och det är precis det han förstår”.
Exakt detta uttalande provocerar mig otroligt mycket. För det är precis detta som är så allvarligt.
De personer som är beredda att välja koranen framför sitt land, dvs. framför våra lagar och det samhälle vi skapat, de personerna kommer aldrig att acceptera den yttrandefrihet, och religionsfrihet, vi har i Sverige.
Och det är ju detta som Paludan vill påvisa med sina manifestationer.
Exakt detta!
Ni som känner mig vet att jag inte är troende, tvärtom är jag en stor förespråkare av att Sverige skall vara sekulariserat. Jag är stolt över att min dotter inte är döpt, utan att hon själv får fatta beslut om att vilja ”tillhöra” någon religion den dagen hon blir tillräckligt gammal för att fatta ett sådant beslut. Jag har tidigare skrivit texter om vad jag anser om slöja på minderåriga, vad jag anser om omskärelse av småpojkar osv. så detta är inget nytt från min sida.
Sverige är ett land där var och en själv har rätt att fatta beslut kring sin eventuella religiösa tillhörighet, eller att välja att helt avstå från det.
Det är det som religionsfrihet innebär.
Jag kan inte acceptera att vi har medborgare i Sverige som sätter koranen över svensk lagstiftning.
Ingen helig, eller ohelig skrift, står över svensk lagstiftning.
Och om man inte kan förhålla sig till det, så har man valt fel land att bosätta sig i.
Jag vill inte ha ett samhälle där religiösa texter dikterar vad som är rätt eller fel.
Det vi bevittnat de senaste veckorna i form av upplopp och attacker mot polis och blåljuspersonal är allt annat än uttryck för yttrandefrihet och religionsfrihet.
Det är ett uttryck för förakt mot det svenska samhället. Ett förakt mot svensk lagstiftning. Ett förakt mot svenska värderingar.
Och det kan jag aldrig tolerera.
Vi ska inte tolerera det!
Cecilia Gustafsson
Riksdagskandidat för Moderaterna
