De tre uttalade vänsterpartierna i svensk politik samlar just nu sällsynt lågt stöd, vilket även är fallet med deras supportande JÖK-partier. Med det borde väl jag som trygg moderat vara nöjd? Nej, faktiskt inte för det var inte riktigt den här sortens högervåg jag längtade efter.
För mig är ’höger’ att ha tilltro till människans förmåga – oaktat ursprung, religiösa, politiska eller andra preferenser – att hantera sitt liv själv och tillsammans med andra. Höger utgår från ett individuellt perspektiv men har också en utvecklingsoptimistisk grundton. Frihet och ansvar är nyckelorden som för mig omfamnar de rättigheter och skyldigheter som alla människor ska uppbära i det goda samhället. Därför är det naturligt att jag blev och har förblivit moderat.
Men den rådande högervågen är inte sådan som jag uppskattar. Det räcker med en ytlig blick på sociala medier och övrig debatt för att raskt förstå vilka samhällsströmmar som i sin tur driver på många av partierna i svensk politik. Individperspektivet är ordentligt satt på undantag till förmån för en kollektiv identitetspolitik där härkomst, religion eller annan anknytning utan omsvep kletas på andra människor. Tilltron till människans förmåga får också stå tillbaka för en generell alarmistisk misstänksamhet som enbart ställer krav på hur andra människor ska leva och bete sig. I den rådande vågen är frihet förvisso något bra men trygghet och säkerhet sätts framför denna, för den civiliserade människan, så vitala kraft. Oavsett vad som är hönan eller ägget så uppstår ingen värdefull trygghet utan frihet, och frihetens frukter blir alltför beska om de odlas i en otrygg miljö.
Detta har en stor del av den nya högern beklagligt nog så fundamentalt missat och man riskerar därför också att gå in i samma dysfunktionella vägg som den bokstavstrogna vänstern tidigare gjort. Allt till applåder från de skrockande och farbröder som förnekar människan negativa påverkan på klimatet (faktum är att denna våg har vääääldigt många anhängare bland äldre män …) som ömsom förfasas över en verklighet de själva inte är i närheten av, och ömsom raljerar över svagheter hos andra människor som inte är som de själva. Att ’generalisera’ har tyvärr blivit det nya ’analysera’.
Det finns rörelser som driver på och kapitaliserar på dessa strömningar och en del partier skär så rejält med pipor i vassen att strandlinjen näst intill blir helt skövlad. Några av dessa vill för stunden förvisso verka ’höger’ men – likt den misslyckade bagaren som blandade i jästen efter brödbaket – har de så gruvligen missat frihetsbegreppet i sin tolkning av verkligheten. Utan liberalism blir denna höger förr eller senare antingen auktoritär eller smygsocialistisk vilket ingetdera bidrar till att lösa de samhällsproblem som Sverige så nödvändigt behöver hantera. Just därför är det så viktigt att hålla den liberalkonservativa riktningen inställd på den politiska kompassen och driva det som både är och låter så gott – höger på riktigt.
Hans Rothenberg
Riksdagsledamot
